Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften   Reklam och annonsering på Internet - Eliazon Annons - Åre/Östersund - Marknadsföring och psykologi i Åre och Östersund
Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften

Hem|Sök |Panik Ångest|Bra Framtid|Bidrag Barn|Säkerhet| Artist Jobb | Jobb| Barn Familj Skola| Jobb Ledare|Barn & Ord|Hot Relation| Utbrändhet| Vänner| Modell| Cashmere| Fascination| Test Minne| Analys|Om |Mejlterapi| Privat Läkare & Psykolog| Onda ögat| Gala i barnpsykologi| Test Välbefinnande| Tema Utbildning| Kurs Föräldrar| T-shirt| Utbildning o kurser|Boka Tid
Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften
Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - SyndriftenSe det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - SyndriftenSe det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften
Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften
Eliazon - engelsk hemsida

Eliazon - svensk hemsida

Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon


Marakesh - Vacker skönhet, just tack vare slöjan, som fungerar som Make Up!
Buy at AllPosters.com
När vi betraktar någonting ex. ett konstverk eller ett annat skönhetens föremål ex. en idealiserad och upplyft kärlekspartner, är betraktarens förhållningssätt olika. Någon kan vara närmast likgiltig, avmätt, oengagerad och i avsaknad av fascination eller njutning. Inför vissa föremål (som jag kommer att diskutera senare) kan inställningen vara avvaktande, misstänksam. Någras reaktioner inför den "sköna världen" i vår omgivning är präglad av en sökan efter någonting mer att förstå, finna eller återfinna (vilket efterhand höjer intresset).

Vare sig vi vill det eller inte, även om vi i mötet med omvärlden försöker att bortse från detta, genom att exempelvis titta bort i mötet med andra människor, neurotiskt flackande med blicken, eller bortser från den andre och äter upp henne med blicken, eller inte alls ser den andre därför att vi är stora och starka, oavsett förhållningssätt, är vi begränsade i vårt betraktande och bedömning av omvärlden. Vi ser inte vad vi tror oss se och vi luras ständigt av ett tillkortakommande som har med vår begränsade varseblivning att göra. Ett exempel på detta är att vi inte på ett korrekt sätt kan återerindra oss t ex föremål som vi ser och använder varje dag, ex det detaljerade utseendet på en 20-kronorssedel (Ge någon i uppgift att rita av 20-kronan eller återberätta hur den ser ut ur minnet så märker ni hur svår betraktandets konst kan vara - ett föremål vi vanligtvis kommer i kontakt med och ser dagligen).

Brist och längtan

Vi är m a o bristfälliga i vårt betraktande av omvärlden. Inom psykologin talar man därför om att vi är "kastrerade" i betydelsen avskilda materiella entiteter i en materiell värld och som all materia otillräcklig, förgänglig, dödlig, återspeglade också all annan all annan materia. Det sista är den reala nivå där kött är kött och sten är sten. En nivå vi egentligen inte kan föreställa oss. I våra föreställningar (i förnuftet,tankarna och idéerna) och språkligt (i ex. talet) försöker vi hela tiden fånga in, förstå och fatta denna reala verklighet, men åtminstone som neurotiska tvivlare vet vi att det förblir någonting annat bortom vår klokhet och våra innerliga föreställningar. På fantasiernas nivå, där vi föreställer oss, identifierar oss, tänker och försöker förstå, kan köttet och stenen betyda vad som helst. Men det är alltid en omgivning runt omkring oss, bestämd av det språkliga och kulturella sammanhanget, som slutligen bestämmer betydelsen: Köttet blir människa och stenen blir konst osv. Denna reala verklighets subjektsbestämning, sammantaget med den imaginära identifikationsprocessen visavi andra människor och dessas bekräftande eller avvisande värdering, innebär att människan, (eller som det är korrektare att benämna henne:)det mänskliga subjektet, är bristfällig och "kastrerad" och som sådant också ett subjekt som söker en fantasm som ursprungligen placerat henne som ett "subjekt-i-begär". Att människan är ett subjekt-i-begär, innebär att hon alltid (om hon inte är psykotisk) framlever sitt liv i ett sökande om, och en stark längtan att vara "den andres begär" d v s vi söker ständigt ervinna andra människors uppskattning och erkännande av vår existens och existientiella förhållningssätt.

Jaques Lacan

Den franske psykoanalytikern Jaques Lacan har ingående beskrivit fantasmen som så avgörande påverkat alla människors grundläggande existensvillkor. Denna fantasm symboliserar Lacan nämligen i en formel: $ <> a, där det överstrukna S:et,betecknar det kastrerade, a-primmade subjektet. a betecknar objekt a(se nedan). <>-tecknet kallas av Lacan för poincon och är som en vatten- eller myntstämpel som garanterar ett betalningsmedels äkthet. Det betecknar det särskiljande och specifikt unika hos individen och är konstruerat av de bägge matematiska tecknen för mindre än (<) och större än(>). I detta ligger en antydan till det omöjliga. Formeln betyder att subjektet är bundet till objekt a, som i det här sammanhanget inte bör förväxlas med den andre; att det är ur denna fixering som subjektet ervinner sin status av subjekt. Fantasmen artikuleras ständigt på två nivåer samtidigt, dels på det imaginära fantasiplanet, i tankar, drömmar, idér och fantasier och dels på en symbolisk nivå i talet, i skriften, i symtomet eller andra former av ageranden. Fantasmen styr mellanmänskliga relationer, ageranden och förhållningssätt i olika situationer samt påverkar gränserna visavi det reala uttryckt i bl a sjukdomsförlopp och symtombilder. Symtomet är en symbol som manifesteras i det reala enligt Lacan och i fråga om konstituering av fantasmen lägger han en särskild tonvikt vid oidipaliteten och den sk ur-fantasmen. (Se mina tidigare gjorda beskrivningar av Sigmund Freuds klient: Vargmannen).

Det finns en oändlighet av avbrott och diskontinuiteter i den mänskliga existensen som fantasmen försöker överbrygga och fylla ut i fantasin:

gapet mellan subjektet och dess imago
gapet mellan mig och den andre
gapet mellan jag och den Andre
gapet mellan vad jag är och skulle vilja vara
gapet mellan vad jag uttrycker och önskar säga
gapet mellan signifikant och signifié
gapet mellan ordet och Tinget
gapet mellan lust och jouissance

Driftens objekt är alltid det saknade, frånvarande objektet. Men detta objekt är inte bara saknat och frånvarande utan även kraftigt reviderat i förhållande till sin ursprunglighet som driftsobjekt. Frånvaron kvarstår på ett imaginärt plan som begärets orsak och på en symbolisk nivå som det som skapar driften. Eftersom driftsobjektet är en partial del av en i barndomen viktig andre (företrädesvis modern eller fadern) eller en egen kroppsdel, har Lacan valt att kalla detta objekt för objekt petit a, lilla a. a:et betecknar dels en partial del av den andre, lilla a som första bokstaven i ordet andre, och dels frånvaron av detta objekt i nuet närvarande endast som en brist d v s avsaknad av annan symbolisk betydelse för subjektet än just det som skapar driften och det vi brukar kalla upprepnings- eller repetitionstvånget.

Der Böse Blick

Jodie Foster och Anthony Hopkins gjorde bra rollprestationer i att åskådligöra kusligheten i 'Det Onda Ögat' [Der Böse Blick] i filmen 'När lammen tystnar...' (Du kan beställa den här bilden genom att följa bildlänken.) Buy at AllPosters.com
För att åskådliggöra lusten och begäret att beskåda, kopplat till driftens rörelse och objekt a, ska jag ge ett exempel från en av Sigmund Freuds mer spekulativa texter: I texten "das Unheimliche" diskuterar Freud E T A Hoffmans verk der Sandmann. Huvudpersonen i den här texten, en ung student kallad Nathaniel, blev i sin barndom uppskrämd av en fasanfull berättelse om John Blund. John Blund beskrevs av modern och ett hembiträde som en otäck figur, vilken sades så sand i barnens ögon, varefter han ryckte ut dem och åt upp dem. De små lammen tystnade.

Nathaniels fixering vid denna beskrivning och hans fantasier om fadersmord ( i vilka fadern dör i sonens ställe, efter att ha låtit en John Blund- figur riva ut sina ögon i stället för att ta sonens), får till följd att Nathaniels kastrationsrädsla ökar. Nathaniel fixerar sig härefter vid ögonen och blickens betydelse och blir oförmögen till en kärleksfull relation till kvinnor. Denna fantastiska tragiska berättelse slutar med att den skuldtyngde Nathaniel i vansinne, efter att trott sig möta John Blunds blick, tar sitt liv. Hoffman lyckas med sin berättarteknik hålla läsaren i en ruggig känsla, där det blir omöjligt att avgöra om berättelsen är en verklighetsbeskrivning (en fantasy-berättelse) eller endast utspelar sig i Nathaniels egen fantasi (=en psykologisk skildring). Hoffmans egna uppväxtvillkor liknade huvudpersonens och bl a avled Hoffmans egen far då författaren var tre år gammal. Berättelsen visar i bokstavlig mening på splittringen mellan driftens källa - ögat (ögonen som ständigt väcker upp Nathaniels upprepningstvång) och begäret efter objekt a - blicken, som slutligen (som en variant av der Böse blick) blir Nathaniels vansinne och död. Det partialobjekt, objekt petit a, som huvudpersonen, nu i vuxen ålder efterfrågar och söker (faderns blick) finns i realiteten inte längre och har aldrig funnits i den betydelse som Nathaniel i efterhand (nachträglich) givit det. Det som Nathaniel på ett imaginärt plan begär är faderns frånvarande blick. Begäret symboliseras i det reala av John Blundfigurernas onda ögon som väcker upprepningstvånget: skulden och kastrationsrädslan i mötet med fadern och dennes öde. När Nathaniel vanligtvis tittar sig omkring i folksamlingar ser han inte, kan inte återfinna sitt objekt petit a, varför han slutar söka. När han i slutscenen av berättelsen träffar på John Blundfigurens blick tittar han inte längre, han ser. Inte John Blundfigurens ögon, utan bortom dessa sin fars onda ögon dess förebråelser och hat, sin egen skuld, vilket gör honom vansinnig. Projiceringen av aggressiviteten tas momentant tillbaka och han börjar besinningslöst att slå runt omkring sig, särskilt riktat mot den kvinna som substituerar modern och hembiträdet i berättelsen.

Objekt petit a

Det är tyvärr alltid fragmentariska delar som är det driftmässiga begärets orsak, aldrig en imaginär helhet! (Du kan beställa den här bilden genom att följa bildlänken.) Buy at AllPosters.com
Begreppet objektet petit a, objekt a ska inte förväxlas med det objektrelationsteoretiker kallar objekt. Objektrelationsteoretiker utgår från att objektet är realt och att objektrelationerna kan eller ska vara tillfredställande, medan det psykoanalytiska objektet enligt ett sådant här tankesätt alltid är det frånvarande objektet. För objektrelationsteorin är objektet både en del av jaget (objektsrepresentation) och en del av den andre (kärleksobjektet). Enligt Lacan är det ingetdera utan en del av driften som han liknar vid en lamell mellan subjektet och den andre. Det är bristen hos subjektet men också bristen hos den andre. Objekt a representerar inte ett förnekande av en brist, utan objekt a indikerar platsen för denna brist och denna brists oreducerbarhet. Objekt a är ett spår, något kvarlämnat, en påminnelse, som lämnar något att bli begärt. Spåret efter brottslingen blir detektivens begär. I den erotiska relationen kan det vara den älskades blick, hennes röst, hennes kurvor som orsakar älskarens begär. Det är alltid fragmentariska delar som är det driftmässiga begärets orsak, aldrig en imaginär helhet. I fetischismen blir det objekt som orsakar begäret själv objekt för detta begär. För alkoholisten är det ett glas till, eller flaskan eller glaset. I fobin orsakar objektet begäret och en häftig reaktion samtidigt. Ångest är inte rädsla för ingenting, flykten eller skräcken inför en tomhet, utan snarare mötet med det objekt a som markerar den ömma punkt där det finns en brist.

Blicken, seendet och ögats aptit

Skillnaden mellan att titta och att se är, att jag tittar på något när jag inte ser exakt vad det är, eller när något ser ut att undfly min blick. När någon på engelska uttrycker I see betyder detta vanligtvis att denne förstått och har slutat titta. Att se får en betydelse av vetande medan tittandet eller blicken innebär ett sökande efter något att förstå (hos mig själv). Som ett exempel på detta har Lacan nämnt en händelse som inträffade ganska tidigt i hans vuxna liv. Lacan satt i en båt och fiskade med en vän som var yrkesfiskare. Vännen gjorde honom uppmärksam på en liten sardinburk som flöt i vattnet genom frågan: - Ser du burken därborta? – Javisst, svarade Lacan, varvid kamraten tillade med ett skratt: - Men den ser inte dig! Lacan som kände sig smått förbittrad på kamraten, kunde inte alls förstå underhållningsvärdet i vännens påstående förrän långt senare. För vännen, nästan född och uppvuxen i en fiskarbåt, torde landkrabban Lacans fiske- och sjövana ha tett sig närmast patetisk. Som om han inte ingick i bilden. Poängen i vännens vitsande och anledningen till att Lacan återgivit anekdoten är, att sardinburken inte bara betraktades av Lacan utan att sardinburken också (s a s i lustigheten) betraktade Lacan och liksom uteslöt honom som inte tillhörande bilden d v s som ett icke-existerande subjekt. Burkens blick var Lacans egen, som om den fångade in hans tittande och reflekterade denna blick på ett sätt att han kände sig kusligt betraktad av en blick han inte själv kunde se. Där av den starka känslan av påhopp och förbittring. Lacan har sammanfattat upplevelsen med: Jag är inte bara det punktiforma vara lokaliserad vid den geometriska punkt där perspektivet är gripbart. Tveklöst, i djupet av mitt öga, målas bilden. Bilden är säkert, i mitt öga. Men jag är inte i bilden. Detta händer även när jag exempelvis betraktar ett konstverk. Jag tittar men vanligtvis finner jag inget utan lägger ner mitt sökande när konstverket fångat in min blick. På motsvarande sätt skulle sardinburken ha fångat in Lacans blick om inte vännen, med sitt infall av att försöka vara rolig, fått Lacan att fortsätta bortom sardinburken. När någon gör ett försök att vara lustig på detta sätt eller när något annat får mig att börja ifrågasätta vad jag tyckt mig se (och förstått) börjar jag ånyo att titta och ångesten börjar uppstå. Ångest för att jag som betraktare ser min egen blick reflekterad i den andre på en annan plats, fixerande mig som subjekt i en position där jag inte undkommer min brist. I tittandet förstår jag inte, ser jag inte annat än detaljer och småsaker fragmentariskt, inte helheten. Tittandet innebär implicit att subjektet inte förstår, inte ser någonting, vilket är mest frekvent när det finns något frånvarande eller bristfälligt. Frånvaron eller bristen blir ögats aptit och det som underblåser fantasmen. I seendet däremot, tror jag mig förstå bilden och uppfatta dess helhet.

Syndriften - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd

Denna seendets fenomenologi, som så lätt får mig att lägga ned blicken, tittandet, och uppgå i en imaginär enhet med bilden, det sedda, i förvissningen om att inget mer finns att se, inget undgår mig, ingen ser min blick leder oss med Lacans terminologi till slutsatsen att hävda att syndriften är den drift som mest komplett undgår kastrationen. Syndriften är i sig ingen perversion, utan är med Lacans ord en radikal struktur som kan tjäna som förklaringsmodell för mycket av det mänskliga subjektets agerande och förhållningssätt. I en av sina föreläsningar tar Lacan upp medeltidskonstnären Hans Holbein d y:s (1497-1543) målning Ambassadörerna som åskådningsexempel. Eftersom exemplet även kommenterats av andra författare ska jag börja med att återge det.

Ambassadörerna

Medeltidskonstnären Hans Holbein d y:s (1497-1543) målning Ambassadörerna [The Ambassadors, 1533] (Du kan beställa den här bilden genom att följa bildlänken.) Buy at AllPosters.com
Konstverket återger två franska ambassadörer, stela, återhållsamma i det manifesta ansiktsuttrycket, fåfängligt uppklädda, poserande intill de attribut som symboliserar och återger dåtidens världsbild och människoideal (trivium och quadrivium). Då betraktaren tittar på bilden fastnar denne efter en stund på ett föremål i förgrunden. Föremålet tycks i vissa vinklar flyga runt i rummet och i andra ser det ut som det välter omkull. Men det förblir omöjligt att identifiera annat än som en suddig fläck. Det föremål som döljs i denna fläck är tänkt att upptäckas precis när betraktaren gett upp beskådandet av verket (tittandet) och är på väg ut ur det rum där målningen hänger på väggen. Då, när jag vänder mig om för en sista snabb blick mot en målning som jag inte riktigt förstått, blir det möjligt att i en speciell vinkel se föremålet för vad det är - en döskalle! Men då när jag redan lagt ned min blick, inte längre väntar mig att se något, uppstår känslan att det är den, den figurerade döden, som ser mig - och som osedd har betraktat mig hela tiden. Berövat mig min blick. Genom en perspektivförändring, säger Lacan, gör Holbein det synligt för oss här något som helt enkelt är subjektet som tillintetgjord - tillintetgjord i en form som i klartext betyder; det bildmässiga förkroppsligandet av kastrationen. Detta innebär att vi måste fokusera hela organisationen av de imaginära begären genom de fundamentala och symboliska drifternas förutsättningar. Bilden är endast vad alla bilder är, nämligen en fälla för blicken. Poängen är, att i grunden alla tavlor, konstverk och bilder som möter oss som betraktare, får oss att lägga ner sökandet efter objekt a, ungefär som krigaren lägger bort sina vapen. Det Holbein gör är att lyfta fram betraktarens begär och anspela på hans drift att söka veta, se och förstå. Holbeins målning liksom exemplet med sardinburken visar även på det Herre-slav-förhållande som är så typiskt för den imaginära spegelrelationen. I blicken, i den skopiska relationen, reduceras den Andre till ett objektstillstånd, inget mer finns att se, men samtidigt utsätts också jag som subjekt för att bli objektifierad, vilket skapar obehaget när döskallen framträder. Föremålet i Holbeins målning, väcker därför att det undgår oss ett visst obehag och sökandet, tittandet för att förstå och se föremålet. I detta föremål och den känsla av både obehag och nyfikenhet som detta föremål (objekt a) väcker, i syndriften ständigt närvarande genom sin frånvaro, ligger utvecklingen, vetenskapen och sökandet, men också som jag antytt barnets omedvetenhet och sanning. Lacan har en viktig poäng här när han understryker syndriftens betydelse som en radikal struktur som åskådliggör och visar kärnan i Sigmund Freuds upptäckt av partialdrifterna och det driften kretsar i omkring.

Skillnaden mellan att titta och att se

Splitten mellan tittandet och seendet som jag här försökt visa på är fundamental för subjektets välbefinnande och förhållningssätt och visar på syndriftens betydelse som förklaringsmodell för den psykiska apparatens utveckling. Den existentialistiska författaren Jean-Paul Sartre har i sitt verk L`tre et néant beskrivit blickens betydelse i sociala mellan mänskliga relationer. Sartres komplicerade resonemang bygger i princip på att introduktionen av en annan människas vara (den andre), i form av upplevelsen av dennes blick, innebär att subjektet därigenom kommer att främlingsgöras inför sig själv. Den andres ögon blir som rymdens svarta hål, starka energiska gravitationsfält som s a s suger ut och förflyttar subjektets medvetande, spatialt och temporalt. Härigenom sätts gränser upp för subjektets frihet och möjligheter. För att ytterligare konkretisera syndriften ska jag därför söka applicera och knyta an Sartres tankegångar med en reflektion över Anthony Hopkins "böse blick", hämtat ur filmen "När lammen tystnar". Långt ifrån alla, men många större konstnärer och aktörer inom det konstärliga området identifierar sig även privat med sina verk och rollfigurer. T ex konstnären Kalle Hedbergs egen levnadshistoria (1894-1959) talar för att han ofta betraktade sig själv som en ond och självdestruktiv man, rotlös i en tillvaro som han hade svårt att förstå sig på. Oaktat detta hade han ett lidelsefullt intresse för psykologiskt skarpa människoskildringar och betraktades som en formens mästare med stark känsla för färg, volym och plasticitet. Den i Sundsvall födde konstnären Hedberg blev 1955 invald i konstakademin. Den intressanta levnadslinjen till trots vill jag fästa uppmärksamheten på det onda ögat som allmängiltig företeelse, vilket Hedbergs måleri och andras liknande bilder är bra illustrationer för. Om vi noggrant studerar bilden av Anthony Hopkins (ovan) kan vi upptäcka att fotografen tillsammans med skådespelaren lyft fram ögats betydelse i tekniskt hänseende, paradoxalt nog genom att utelämna eller helt mörklägga det ena ögat! Den del av fotografiet som är minst ljussatt är ögonhålorna, speciellt det vänstra, vilket inte består av annat än svärta i bilden. En onaturlig rödsättning lyfter fram och karaktäriserar det andra synliga ögat och gör detta skrämmande ångestlysande rött och s a s reflekterande ljuset och betraktarens obehagsupplevelse inför bilden. Det mest fascinerande är egentligen det minst bearbetade, det utelämnade ögat, bristen och hålet i en bild som f ö är färglagd, som inbjuder åskådaren att lägga ner sin blick. Men, genom att utelämna ett öga får fotografen betraktaren att börja söka, varvid blicken hakar fast vid det synliga ögat och dess ångeströda färgsättning. Det man gör med betraktaren är att beröva honom ett öga som skulle ha funnits där! Bortom objekt a döljer sig denne kastrator, och det synliga ögat reflekterar för åskådaren dennes avund och hotfulla aggressivitet. När Freud i das Unheimliche tar upp der böse Blick som ett exempel på en av de kusligaste och mest spridda formerna av vidskepelser säger han säger han att det aldrig har funnits någon tvekan om vad denna fruktan för det onda ögat beror på. Den som äger eller besitter något värdefullt men skört, är rädd för andra människors avund och projicerar på dessa den avund han själv skulle uppleva i deras ställe. Känslan avslöjar sig själv i blicken, det onda ögat. Speciellt när personen är skuldtyngd över oattraktiva attribut, är andra människor redo att tro att hans avund stiger till en nivå då intensiteten leder till aggressiva handlingar. Det som fruktas är liksom en hemlig intention att skada, varvid speciella kännetecken tas till intäkt för denna projicering. Freud inordnar företeelsen under kategorin omnipotenta tankar, ett begrepp för övrigt myntat av Vargmannen. Sådan är vår vän doktor Hannibal Lecter!

Lacan har sagt att ett hål eller ett gap i en målning eller fotografi kan representera ett öga som öppnar sin pupill d v s ett ögats aptit. Detta menar Lacan visar upp den sanna funktionen hos ögonen som organ, nämligen som elakt, illvilligt och rovgirigt. Detta återkommer exempelvis i folktron genom ordspråk som "Om man tittar på kon så sinar mjölken" och "Om blickar kunde döda" osv. Sammankopplad till det onda ögat är som tidigare sagts avunden ex. uttryckt hos det lilla barnet som ser sin bror eller syster vid moderns bröst med bitterhet och hat i blicken. Inte för att barnet åter önskar ligga vid moderns bröst, utan för det avundsjuka barnet hyser av att se en imaginär bild av helhet, som denna bild representerar för barnet. Barnet, subjektet förbleknar framför denna bild av komplett helhet, utestängd från det objekt a till vilket det oavvisligen är knutet i fantasmen. Ett objekt a som någon annan är i besittning och tillfredställd av. En uppfattning om skönheten, perfektionen, helheten och symmetrin i bilden av Marakesh överst på denna sida är ett annat exempel på denna avundsfyllda strävan och längtan efter helhet och besittning av denna helhetens gestalt. För Jean-Paul Sartre är den andres blick, det onda ögat, liksom skammen en autentisk företeelse, eftersom Sartre menar att det för subjektet inte kan existera två subjekt samtidigt. När den andre ser på mig är jag ett objekt i den andres värld och när jag tittar på den andre betraktar jag honom som ett objekt. Det som skiljer människan som objekt i från tingen som objekt är, att det mänskliga objektet med sin blick bestämmer min subjektiva frihet och skapar mig-et. Friheten begränsas alltså av att jag görs till objektet för andra vilket konkret kommer att upplevas som skam, fruktan eller fåfänga. Anledningen till fruktan och skamkänslor är att jag fruktar att den andre ska tillskansa sig min subjektiva frihet och skäms över att se mig själv som ett objekt, avklädd mina möjligheter. När jag befinner mig i blicken ser jag inte den andres ögon och när jag ser den andres ögon är jag inte längre i blicken, ansåg Sartre. Lacan har å andra sidan hävdat att detta inte är en korrekt fenomenologisk beskrivning utan hänvisar till bl a konstnären Goya, som visat hur man kan gripa blicken som sådan i en mask, som maskerad. Lacan hävdar att blicken, den blick om vilken Sartre skriver att den överraskar, förvånar mig och reducerar mig till skam, ser sig själv. Lacan menar att vi i Sartres egna beskrivningar kan finna att den blick jaget inte möter är en sedd, utan en föreställd, en av mig fantiserad blick i den Andres fält.

Sammanfattning

Benvenuto Cellini saltkar 'Saliera' [Florens 1500-1572 - Salt Cellar of Francis I] Benvenuto Cellini saltkar "Saliera" (Florens 1500-1572)

När jag för ungefär 10 år sedan besökte Wiens Konsthistoriska Museum fann jag mig plötsligt ståendes vid detta underbara och fascinerande föremål - Benvenuto Cellinis saltkar. Han skapade detta guldförmål i Paris under åren 1540-43 på beställning av kung Charles IX, som gav bort det som gåva. Inspirationen till verket sägs ha varit konstnärens önskan om att hylla naturens storslagna skönhet och helhet. Mansfiguren fick representera havet och kvinnan land. Ett manifikt vackert föremål, eller hur? Att sammanfatta en text om längtan, begär, kärlek, beskådad skönhet, blickar, erkännande, bekräftelse, perfektion, frånvaro och saknad, låter sig troligtvis bäst göras genom just ett sådant nyss beskrivet föremål. Har vi sett det i verkligheten så stannar det på näthinnan för alltid och när vi ser det igen, påminns vi om skapandets andakt, glädje och storslagenhet. Tänk - alla blickar detta föremål fått genom århundranden, tänk - all beundran och lite avundsamma fascination, tänk - all längtan om att kunna skapa något likvärdigt, tänk - alla liknande sköna härliga livsbejakande föremål. Vi människor styrs å ena sidan av Gestaltlagar som struntar i, bortser och t o m förnekar avvikelser, tillkortakommanden och brister. Enligt dessa s k Gestaltlagar så vill vi bara se och godta HELHETEN. Å andra sidan finns detta objekt a, denna längtan, detta begär och ibland krav som fibblar till det för oss med att återuppväcka intresset för det främmande, för det oförutsedda, för det skrämmande och upphetsande. Ingen sa att människans vandring skulle vara enkel, lättförståelig och självklar. Vi har fullt sjå hela tiden att lära oss lite till om oss själva. Människan blir efterhand sin önskvärda helhet.

Denna text är ett redigerat delvis omarbetat utdrag ur min monografi "Begärets uttryck genom Syndriften". Om du vill arbeta mer med dig själv och dina förutsättningar när det rör ovanstående eller annat inom psykologins många områden, så hör gärna av dig till oss för konsultation, vägledning och utbildning. Välkommen!

Torbjörn Eliasson

JA, jag vill att ni kontaktar mig i anledning av ovanstående. Kontakta mig så snart som möjligt, enligt följande (önskemål om t ex särskild tidpunkt för kontakt kan anges under övrig information):


Namn:


Personnummer:


Adress:


Telefon:

E-mail:

Kontaktorsak och övrig information:


Tack, vi återkommer enl. uppgifter du lämnat så snart vi kan !

 





ELIAZON SVENSKA INDEXSIDA




Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften



www.eliazon.com
Livsstil - Framgång - Fascination - Perspektiv - Emotion - Kommunikation - Utveckling

 

Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften - Email

| Eng.Hemsida | Svensk hemsida | Dockkläder | Tidsbeställning | Kontakt |
Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften

Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften

Skarp kritik mot vård av panikångest

Hennes man hade mått dåligt väldigt länge. Socionomen föreslog andningsövningar, men det hjälpte inte. Månader senare fick han diagnosen panikångest. Nu är hon kritisk till att socionomer får behandla psykiskt sjuka – och att de inte kan ställas till svars.

Hon är starkt kritisk, och ifrågasätter socionomernas behörighet att samtalsbehandla psykiskt sjuka. – Det är ett experiment med patienters hälsa och anhörigas tillvaro. Samtalsbehandlingar ska utföras av psykologutbildad personal som vet vad de gör och vilka konsekvenser det får, mot bakgrund av hur bra min man blev efter vård av läkare och psykolog. –Varför inte anställa psykologer som har utbildning?, undrar hon. Läs hela artikeln

Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften

Medicin ersätter psykologhjälp

Enligt undersökning refererad i SvD så nekas minst ca 30 000 personer med behov av psykologstöd sådan hjälp årligen - därför att de inte har råd. Antidepressiv medicinering, med de allvarliga biverkningar som FDA (The US Food and Drug Administration)erkänt, är i dag det huvudsakliga alternativet för den fattige som egentligen behöver akut psykologhjälp vid en livskris i Sverige.
Läs hela artikeln i SvD

Föräldraskolan

Genom Föräldraskolan får du tillgång till eftersökta professionella tjänster och fri information om olika roller och förhållningssätt i föräldraskapet.
Föräldraskolan

Privat Psykolog Läkare Medicin

  • Psykologi och psykologer i England UK(British Psychological Society)
  • Wikipedia - Psykolog (Psychologist)
  • Svenska Wikipedia om psykolog
  • Läkare utan gränser
  • Karolinska Ångestprogram för ångestsyndrom
  • Svenska Ångestsyndromsällskapet
  • Psykologer (Psychologists)
  • Sjukvårdsrådgivningen
  • Apoteket
  • Dansk Psykolog Förening
  • Sveriges läkarförbund är läkarnas fackförbund
  • Som en blixt från klar himmel: hjärtklappning, bultande hjärta, ökad hjärtfrekvens m.m
  • Europarådet
  • Läkartidningen
  • Försäkringskassan
  • Stockholms läns landsting
  • Catweb - Länkkatalog
  • Depression.com
  • National Institute of Mental Health (NIMH) - Behandling av depression
  • NordForsk - nordiskt samarbete inom forskning
  • Ångest, stress, välbefinnande och den psykosociala arbetsmiljön
  • Råd av läkare: Ångest - Screening Test
  • Råd av läkare, om privat läkare och deras arbetssätt
  • Råd av läkare - Licensierade privata och offentliga läkare i USA
  • Wikipedia om råd av läkare och doktorer(Physician)
  • webmd.com - Råd av privata läkare på webben
  • Råd av doktor, läkare, doctor, webmd, physician
  • Medscape.com - råd av läkare
  • Råd av husläkare - familjedoktorer (Family Physicians)
  • Natur Medicin
  • Medical Dictionary om Medicin
  • Råd av doktor om medicin
  • MedicineNet
  • National Library of Medicine
  • Manscentrum om våld och hot
  • Råd av läkare och psykologer i litteratur

  • Sören Kierkegaard - Begreppet ångest
  • Sören Kierkegaard - Antingen-eller: Ett livsfragment, D. 1
  • Sören Kierkegaard - Antingen-eller: Ett livsfragment, D. 2
  • Paul Moxnes - Positiv ångest
  • Helen Kennerley - Hantera din ångest och oro
  • Kerstin Hellström, leg psykolog - När barn och ungdomar mår dåligt
  • Roberto Harari - Introduktion till Lacan's seminarier om ångest
  • Jacques Lacan - 4 fundamentala begrepp i psykoanalysen
  • Jakob Carlander - Starka känslor, affekter och emotioner
  • Sigmund Freud - Sexualiteten
  • Katarina Johansson - Riskbruk och missbruk : alkohol - läkemedel - narkotika
  • Viktor Frankl - Viljan till mening (logoterapi)
  • Viktor Frankl - Livet måste ha mening (logoterapi)
  • Sartre, Jean-Paul - Skiss till en känsloteori
  • Arnetz & Ekman(red) - Stress
  • Otto F. Kernberg - Aggressivitet, Narcissism, och Själv-Destruktivitet
  • Tjus, Broberg & Almqvist - Klinisk barnpsykologi
  • Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften
    Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften
    Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften
    © 2006 eliazon.com. All Rights Reserved
    Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften
    Se det vackra i livet och världen, men titta med andra sköna ögon - om seendets fenomenologi - driften att vilja se och bli sedd, att bli bekräftad, förstådd och erkänd - Syndriften