I ett nyhetsinslag publicerad 29 december 2006 meddelar Sveriges Televisions Rapport-redaktion att de anlagda skolbränderna i Sverige blir allt fler. Den uppåtgående trenden sedan mitten av 90-talet höll i sig även under 2006, enligt en prognos som Räddningsverket har tagit fram och som nyhetsredaktionen Rapport tagit del av. Varje år kostar skolbränderna hundratals miljoner kronor. Sedan mitten av 90-talet har antalet anlagda skolbränder mer än fördubblats. År 2006 uppgick antalet anlagda skolbränder i Sverige till hela 232 stycken. I den statistiken räknas inte tilltag som uppeldade papperstussar in.

Enligt Räddningsverket och personal inom Brandskyddsföreningen så kostar de anlagda skolbränderna samhället hundratals miljoner, kanske så mycket som en miljard om året. När försäkringsbolagen tillfrågats uppskattar dessa sina kostnader till drygt 300 miljoner kronor, men då är kommunernas egna kostnader inte beaktade. I huvudsak är det barn och ungdomar som anlägger bränderna, men varken Skolverket eller myndigheten för skolutveckling har utrett varför barn och ungdomar egentligen tänder eld på skolor. De ser det inte heller som sitt ansvar.

I anledning av bärsärkagången på Paris gator och i Paris förorter 2005 beskrev Eliazon hur extremt våldsamma, ilskna och frustrerade unga människor kan bli och hur frustrerade människors ilska och hat mot ledande auktoriteter kan leda till formidabla upplopp och kravaller. Det är antagligen lika naivt och farligt att bara betrakta den senaste statistiken över skolbränderna i Sverige som många ville betraktade ungdomsvåldet på Paris gator: som en vanlig ungdomsrevolt eller en enkel manifestation av missnöje. Förhoppningsvis innebär händelserna i Paris och den senaste statistiken över mordbränder mot svenska skolor en väckarklocka om att tilliten till det auktoritativa och föredömliga är farligt bristfylld, kanske bortser vi från det igen och spelar ytterligare extremism och psykotisk fundamentalism också i händerna här hemma i Sverige.

Det finns idag vetenskapliga rön och belägg för antagandet att ungdomar normalt och utvecklingsmässigt betraktat, har betydligt svårare att hantera ångest, frustrationer, tillkortakommanden, ilska och aggressivitet än vad många vuxna inom skolan och familjerna förväntar sig, begär och kanske uppställer som krav på många ungdomar. Vetenskaplig forskning som tyvärr många som hanterar ungdomsfrågor och ungdomsgrupper idag är tämligen okunniga i och saknar fortbildning om. Ett exempel på detta är att nervimpulsaktiviteten i frontalloben normalt sett är ca 20 % accelererad hos tonåringen i jämförelse med det yngre barnet eller den vuxna individen. Detta kan försvåra och förvirra tonåringens möjligheter att kognitivt hantera basal information, förstå sociala interaktioner, hantera och på ett korrekt sätt avkoda emotionella signaler och vilka slutledningar man kan dra av en given stimulering. Precis när tonåringen sexualiseras och blir särskilt exponerad för sociala interaktioner så sker också en kognitiv "defragmentering" eller "ommodellering" av nervbanornas omkopplingsstationer, en förändring i den prefontala nervaktiviteten och överhuvudtaget i hjärnans strukturella fungerande. Förmågan att avläsa och hantera affekter liksom reaktionstiderna för informationshanteringen försämras. (För ytterligare information se New Scientist: Brain and Cognition [vol 50, p 173])

Det ökande antalet skolbränder och skadegörelsen i Sverige, eller händelseutvecklingen i en vanlig svensk småstad liknande den i Paris är inte "slöddrets" verk, utan uppvisar en allvarlig och fundamental frånvaro (från att faktiskt lyssna och bekymra sig för barn och ungdomars fascination och behov) hos en hel föräldrageneration i upplösning (vuxna och föräldrar som är upptagna av egna drömmar, ambitioner, ideér och illusioner om makt och självförverkligande) bl a företrädd av Frankrikes inrikesminister Sarkozy och president Chirac (i Paris-upploppen), som abdikerat eller avsatts från en trovärdig föräldraposition (Jmfr. Kejsarens nya kläder!). Det finns i grunden ingenting politiskt i detta annat än en oförmåga till genuin empatisk inlevelse och en högdragen psykopatisk arrogans, som människor och särskilt ungdom reagerar skarpt inför. Exakt samma allvarliga mekanismer är förefintliga i föräldrarollen och omhändertagandet av barn och ungdomar idag inom allt för många industrialiserade länder. Med ett psykologiskt eller psykoanalytiskt språkbruk kan vi tala om utvecklingen som en kollaps för själva "Fadersnamnets metafor". Vi måste därför börja bry oss om och göra en annan och bättre värdering och prioritering av föräldrarollen och rollen av att vara ungdomars förebild, när barnet blir tonåring/ungdom. Många inom skolans värld idag är tyvärr inte förvånade över den utveckling som här beskrivs, men vi behöver egentligen inte stå handfallna.

Eliazons föreläsning "Den civiliserade vilden - en föreläsning om ungdomstiden" har redan getts i många rektorsområden och vid ett flertal tillfällen under anordnade "föräldrakvällar" och vid vilka samtliga föräldrar, lärare och övrig resurspersonal i aktuella skolor varit inbjudna. Föreläsningen har mött ett mycket stort positivt gensvar hos åhörarna, särskilt hos lärare och rektorer, eftersom den på ett tankeväckande, intressant och väl initierat sätt avhandlar undomstidens psykologiska förändringar och en metod som kan återge både den enskilda föräldern och skolrepresentanten eventuell förlorad tillit, auktoritet och förtroende i sina roller. De viktiga frågor som föreläsningen belyser är: Kan det som skedde på Paris gator också inträffa där vi själva bor, och hur undviker vi det? Vad innebär instiftandet av "Fadersnamnet" på ren begriplig svenska? Har skolan tagit på sig eller ålagts ett för stort ansvar för barns psykologiska beteenden och välmående, som föräldrar själva hellre bör ta ökat ansvar för?

I den här föreläsningen beskrivs dels ungdomstidens vedermödor, riskfaktorer och hur t e x människor kan kriminaliseras, dels hur det går till när människan går från att vara ett däggdjur till att bli ett föredöme för sina barn och en kulturvarelse i ett civiliserat samhälle byggt på ömsesidig respekt och kommunikation. Ett föredrag därför lämpligt både för politiskt ansvariga, föräldrar och lärare att lyssna till och begrunda - tillsammans. I föreläsningen berättas om beteendets uppkomst, barnets psykologiska och språkliga utveckling och särskilt distinktionen mellan skolans resp. föräldrarnas uppgifter och ansvar i uppfostran och utbildning. Åhörarna ges möjlighet att delta i en diskussion och frågestund efter föredraget.

Målgrupper: Föräldrar. Politiker och personal verksam inom t ex skolan och samhällsplanering.

Föreläsare: Leg.psykolog/socionom Torbjörn K A Eliazon

Plats: Tillhandahållen och anvisad av beställaren.

Tid: 2 - 2½ timme inkl. frågestund. Eftermiddag eller kvällstid efter överenskommelse

Pris: enl. överenskommelse – erlägges kontant eller genom fakturering.

Beställning och övriga frågor: ring +46(0)63 - 10 32 50 eller maila torbjorn@eliazon.com.

Ytterligare information: www.eliazon.eu.

Informera dig om intresset för föreläsningen hos dina kollegor, dina vänner, din berörda personal eller föräldragrupper och återkom med en beställning av föreläsningen till oss.

Några råd till oroliga föräldrar:

· Försök trots larmsignaler om motsatsen att bibehålla tilliten till skolan och dess förutsättningar att ge barnen en god miljö för sin tillblivelse utanför hemmet.

· Gå inte in i och överta de uppgifter som finns inom skolan, även om skolan ibland inbjuder till föräldramedverkan och föräldrainitiativ. Respektera en strikt ansvars- och arbetsfördelning mellan hem och skola.

· Ta ansvar för ditt barns beteende och handlingsmönster i skolsituationen och var inte rädd för att efterhöra dig om detta. Notera och följ detta i större utsträckning än hur det går för barnet inom enskilt avgränsade ämnesområden.

· Sök stöd, handledning och kritik i din föräldraroll, hellre en gång för mycket, än för lite och av professionellt verksamma.

· Avlasta dig eller omprioritera ditt liv så att du kan finnas till hands i kritiska lägen i ditt barns liv - när barnet verkligen närmar sig elefantkyrkogården och står ensamt.

· Tillåt inte ditt barn att vare sig hemma eller i icke-hemmiljö uppvisa djur- eller odjursbeteenden. Hänvisa till kulturellt antagna och godtagna normer och regler.

· Lär barnet turtagningsregler, grupptryckets inverkan och hur barnet skall hantera Din och dina släktingars anseende i samverkan med andra barn.

· Lär ditt barn vänta, avstå, lyssna och tiga. Lär barnet att tala, skriva, spela och måla när det har något viktigt som det vill förmedla och uttrycka.

· Inpränta i ditt barns medvetande en respekt för äldre generationers kunskap, livserfarenhet.

· Ge barnet ord, namn och uttryck till affekter, känslor, sinnesintryck och erfarenheter.

Eliazon