Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet   Reklam och annonsering på Internet - Eliazon Annons - Åre/Östersund - Marknadsföring och psykologi i Åre och Östersund
Eliazon - The New Queen

Sök |Fond | PsychUpSecurity| PsychUpArtist | PsychUpBusiness| PsychUpFamily| Ledarskap| Vänner & Bekanta| Skönhet| Cashmere Livstil| Fascination| Glömska & Minne| Psykoterapi|Om |Mejlterapi|Läkare & Psykolog|Begärets Blick|Gala i barnpsykologi|Test Välbefinnande|Tema Föreläsningar|Föräldraskolan|T-shirts|Utbildning o kurser|Tidsbeställning|Aggressivitet|Hem
Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet
Barn och Ord - I begynnelsen är OrdetBarn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - SkådespelBarn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Skådespel
Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Skådespel
Eliazon - engelsk hemsida

Eliazon - svensk hemsida

Barn och Ord
- I begynnelsen är ord och teater


Poster för Werther av Jules Massenet vid Theatre National De L'Opera-Comique i Paris, 1893
Buy at AllPosters.com
Utvecklingspsykologi

När vi föds är vi ett enda stort Det (en nyfödd, från något gammalt ursprungligt?). Detta Det, som ploppar fram från sin moders inre, ges ett namn och en könsmässig bestämning (Ex. Titta det blev en pojke!) Detta namn och denna könsbestämning är den första beteckningen på det som senare ska utvecklas till ett eget: Jag. Om föräldrarna givit sitt blivande barn ett namn ( s.k. arbetsnamn) redan i fosterstadiet kan vi säga att föräldrarna givit barnet en första struktur för sin framtida jagidentitet redan där. När barnet är fött kan det (Det) i speglingen i omvärldens personer utveckla och organisera en form och en bild utav vad det som kallas Jag är för något. När barnmorskan utbrister sitt: - Det blev en pojke! på BB, börjar nämligen en resa som ibland kan bli rätt förvirrande och lång för en pojke, som därmed måste gå längst en väg skyltat med beteckningar som : Man, Manlighet, Pappa, Fader osv, osv.

Pojkens öde är utstakat. Vare sig han vill det eller inte, så är han dömd att följa vad dom här vägskyltarna visar. Dömd att följa de vägvisare som två disparata släktled anvisar. Mammans respektive pappans. En oställd fråga följer honom härefter genom livet, en fråga, omöjlig att besvara, som endast kan utformas: hur blir Jag, en man? Hur blir Jag en vuxen karl, med skägg på hakan? Hur blir Jag den som bestämmer?

"Psykisk sjukdom" innebär att en person lider brister i sina föreställningar d v s i hur han tänker och tycker eller hur han beter sig visavi sin omgivning. Om vi antar den här definitionen som riktig bör vi kunna fråga oss: Hur uppstår en persons föreställningssystem och beteendemönster? Hur skapas detta Jag, från det Det, som det var? Beteendet påverkas tveklöst, av dom föreställningar som en person erfarit av tidigare liknande situationer eller, om sådana situationer inte förekommit, enligt ett föreställningsinnehåll som personen tror är tillämpligt för situationen.

Ordet föreställning, använder vi även för det som aktörerna i ett skådespel utför inför en publik. Förutsättningen för skådespelets uppförande är; dels ett manuskript utifrån vilket aktören gör en rolltolkning och dels aktören själv och den rekvisita i form av lokal, möbler etc. som omger honom. En föreställning kan börja! Jaget kan börja finna sin form! Under den begränsade tidsperiod som ett skådespel omfattar söker skådespelarna att upphäva sin egen namngivna existens (ex Ernst-Hugo Järegård eller Sven Wolter). Desto bättre som skådespelaren lyckas i detta "bedrägeri", desto mer han kan vara manusförfattarens rollgestalt, desto mer uppskattas han av sin publik. Det här underlättar också publikens lekfulla identifikation med rollgestalterna och åskådarens inlevelse i författarens verk. När ridån gått ner kan vi säga att vi har sett föreställningen. Kanske upplevde vi föreställningen som en positiv uttolkning av manusförfattarens text, eller, så uppfattade vi föreställningen som en negativ upplevelse där vi tycker manusförfattarens intentioner med verkets uppförande inte alls har beaktats eller tillgodosetts på det sätt vi funnit önskvärt. I det senare fallet, när vi är missnöjda, kan vi säga att vi uppfattat det sceniska uppförandet som en - vanföreställning. Det korrekta eller inkorrekta i bedömningen avgörs inte av oss i publiken, utan till syvende og sidst, av manusförfattarens intention med sitt skådespel.

Föreställningen som den presenterades oss på teatern utgick med andra ord från någons ord, ofta någon vi aldrig ens träffat. Så även om den uppfördes som en ordlös pantomimföreställning. På ungefär motsvarande sätt uppstår tankar och idéer, utifrån ord och ordliknande uttryck dvs. som en konsekvens av något underliggande som skulle kunna kallas: manus. Följdriktigt kallar vi dessa tankar och idéer för föreställningar. Så här långt kan vi alltså dra slutsatsen att någon, en manusförfattare, skrivit de ord som format föreställningen, men vi vet inte om den här författaren är nöjd med sitt verk, om han med de ord som formade pjäsen verkligen lyckades forma de intentioner och föreställningar som han ville beskriva. Det sannolika är att författaren inte är helt nöjd med sin produktion av det enkla skälet att en ordamässig beskrivning aldrig helt kan täcka en ide eller föreställning. Människans föreställningar eller så kallade psyke, hennes psykiska Jag, formades m a o av ord, på samma sätt som ett skådespel eller en pjäs. Men hur går i så fall denna skapelseprocess till? Hur blir orden till ordföreställningar, tankar eller hela föreställningssystem och det som vi så småningom kallar en människas psyke? Vem skriver manuset till de föreställningar som varje människa, likt en skådespelare, har att framföra på vardagslivets scen; i arbetet, i äktenskapet, bland vänner och bekanta, i den anonyma stadskulturen osv.?

När vi föddes gavs vi ett namn. Detta namn är vanligtvis könsspecificerande, ex Kalle. Genom att benämna barnet som Kalle talar föräldrarna om för sin omgivning att de har fått en son. Namnet talar också om vad barnet inte är, eftersom i exemplet med Kalle vi av själva namnet kan dra slutsatsen att det inte är en flicka. Det nu icke längre namnlösa barnet (Det) är därmed för resten av sitt liv uteslutet från den kategori av människor som vi betecknar som flickor och sedermera kvinnor. Namnet talar om för oss att Kalle förväntas kliva upp ur sin anonyma Det-tillvaro, ska växa upp och bli en man och implicit i detta också en far. Från den stund vi vet namnet på barnet kommer vi i hans omgivning att förhålla oss till barnet (i normalfallet) utifrån denna könsspecificerande inplacering i en kategori av människor (och vi förväntar oss att han skall göra likadant). Vi klär Kalle i blått, köper leksaksbilar till honom osv. Trots att Kalle själv inte vet om sitt namn kommer hans omgivning att ge honom en innebörd och förväntningar. Genom namnet bestämmer omgivningen vem barnet är: Han är Kalle och han är en pojke. Namnet och könet är så att säga den första formen, för hans blivande psykiska Jag. Efterhand som Kalle växer upp och registrerar hur omgivningen reagerar på honom kommer han att alltmer identifiera sig med det namn han fått. Han förutsätts svara när någon tilltalar honom med hans egennamn och han förutsätts leva upp till sitt egennamn och ge det en utarbetning och innehåll. På samma sätt har han fått ett efternamn och kanske ytterligare egennamn som han förväntas anta och ge en utformning. Utöver att omgivningen ger Kalle ett namn, ett till-tals-namn ger hans omgivning honom också namn eller ord för olika sinnesintryck som han upplever och karaktärsegenskaper som förväntas av honom. När han gråter undrar hans mamma kanske om han är ledsen och kanske tolkar hon ledsamheten som ett utslag av hunger. Kalle får allt fler namn på de objekt han ser i sin omgivning: på människor som mamma, pappa, syskon, på leksaker, färger, föremål och annat. Hans uppfattning om objekten beror på de effekter som namngivandet har på Kalle: - Ät inte det där! – Gör inte så där! - Gör så där, i stället!

Född, förprogrammerad med 12 par av binära fonem som alla barn, kan Kalle börja härma omgivningens uttal. Först i formen av läten och lallanden, sedermera som enstaka ord. De ord han hör uttalas jämförs med den fonetiska uppsättning binära fonem han fått vid födseln och han kan uttala dom med allt högre grad av korrekt precision. Orden han hör, är i början betydelselösa akustiska ljud, ungefär som enstaka toner som i sig inte blir någon melodi. Efterhand får orden utöver ett akustiskt innehåll också ett bildmässigt innehåll ex gestalten som tvättar och matar honom kallas för "mamma", "pappa" osv. Ett annat sätt att uttrycka det här på, är att säga att, det symboliska material av bilder som Kalle varseblir, efterhand blir introjicerade effekter av de ord som används, för att beskriva det bildmässiga innehållet. Eftersom det som introjiceras inte är ett objekt i bokstavlig mening utan ett objekt upplevd i relationen till den språkliga effekten, så ger detta ordet också den fatala tvetydigheten av att både vara ett tecken och en bild. Detta innebär att varken tecknet eller bilden kommer att fullt ut kunna beskriva det som det vill beteckna. De bilder eller upplevelser som getts ett namn eller som skapat en slags effekt hos Kalle kommer att bli så kallade Omedvetna föreställningar när han efterhand glömmer bort dom. I klusterliknande form lagras de upplevelser som effektualiserats, och struktureras till alltmer komplicerade föreställningssystem, som så att säga vävs samman och läggs på varandra i en ökad grad av komplexitet. Manusförfattaren i detta drama, då Kalle tillskapas, är den ursprungliga familjära kultur, till vilket han föds in i och utvecklas i. Språket och kulturtraditionen som fanns där redan innan han föddes ny till denna redan existerande värld, och som nu förmedlas till honom av föräldrarna. De här två traditionerna inklusive den övriga omgivningen, omsluter m a o Kalle ungefär som en kokong som omger en larv som är tänkt att bli en vacker fjäril.

Manuset till Kalle består alltså av två traditioner som korsar varandra i en brytpunkt där Kalle uppstår och blir till. Bägge de här traditionerna eller släkterna formar sina krav på det barn som de gemensamt benämnt som Kalle, och som nu är ett eget psykiskt Jag under blivande. Kravet från traditionen är: - Du ska bli som (en av) oss! I bägge fallen förutsätts att Kalle ska anta en bild av manlighet och faderskap som står i överensstämmelse med resp. traditions syn på "vad en man är, eller vad man är". Enligt mammans tradition ska Kalle bli som sin morfar, morbror osv. Enligt pappans tradition ska Kalle bli som sin far, farfar osv. För att pojkens utveckling av sin identitet, ska bli så bra som möjlig, krävs att Kalle får en riktig och positivt färgad hänvisning till att det är okej att bli såsom männen är i bägge dom här traditionerna. Det här gäller oavsett om några av männen exempelvis Kalles pappa av en utomstående bedömare skulle anses som en otillräckligt bra karl. Och detta helt enkelt därför, att männen i släktet, är allt Kalle har att identifiera sig med, för att inte bli identitetslös. Den som vanligtvis står för den här hänvisningen är mamman, och här har hon ett speciellt stort ansvar, såväl när det gäller att välja en tillräckligt bra far till sina barn som i den efterföljande tilliten till att hon inte ångrar sitt val.

Den första verbalt uttryckta hänvisning Kalle hörde var den som utropades på BB: - Det blev en son! Föräldrarnas mottagande av det här beskedet, deras glädje, farhågor och andra medvetna eller omedvetna föreställningar, bestämmer hur dom kommer att kunna hänvisa barnet och förhålla sig till Det, så att Det förstår vad detta att vara en son innebär. Föräldrarna måste med andra ord bibringa sin son Kalle ett föreställningsinnehåll så att han kan föreställa sig vad en son är, eller vad som förväntas av en son. Denna hänvisning pekar mot det traditionella och kan i sin konkreta utformning ta sig följande uttryck: - "Så här gör man, därför att så här man alltid gjort"! Begreppet "man" i det här fallet inbegriper "alla tidigare generationer av män i den här släkten". Implicit i det här påståendet finns att Kalle ska kunna förlita sig på, och med lugn anförtro sig till, att denna "man" utarbetat ett ställningstagande (såväl moraliskt, etiskt normerande eller annat) som så långt man kan minnas, har varit befrämjande för släktens utveckling eller fortlevnad.

Föräldrarollerna i en normalfamilj påverkas av vad vi diskuterat här. För att en hänvisning överhuvudtaget ska vara möjlig, krävs av mamman, som framfött Kalle, att hon efterhand kan hänvisa honom ifrån sig, till pappan. Mamman representerar det materiella i Kalles existens medan pappan kommer att representera och ska stå som garanten för ett inträde till en psykisk dvs. Språklig/symbolisk existens, ett liv som uppstår i och genom att barnet bibringas ett föreställningssystem. Den språkligt/symboliska existensen bestäms såväl i ett matriarkatisk som patriarkatiskt samhälle av dess fallocentriska natur. Pappans uppgift blir därmed dels att symbolisera, dels att hänvisa Kalle till tradition, kultur, tid, språk och arbete och till det meningsfulla i faktumet att vi alla föds, fortplantar oss, lever och dör. Kalles krav på mammans uppgifter blir att hon ska tillgodose de materiella behoven exempelvis Kalles behov av att ha en materiellt/fysiskt närvarande far.

I det nyfödda barnets värld kan föräldrarnas resp. uppgifter inte bestämmas av en överenskommelse om jämlik arbetsfördelning mellan föräldrarna, utan av biologiska faktat, att kvinnan föder barnet som hon måste lämna och pö om pö att hänvisa till någon utanför sig själv. Barnet kan eljest inte överleva och bli till som en egen psykiskt självständig varelse. Om hänvisningarna som vi nu beskrivit av något skäl uteblir eller blir bristfälliga kommer inte ett välstrukturerat föreställningssystem att utvecklas hos exempelvis Kalle. Konsekvensen av det här kan vi se i exempelvis psykosen där en person saknar ord för att beskriva en upplevelsekaraktär. När orden saknas för att förmedla en bildmässigt eller akustiskt formad föreställning kommer Kalle att tvingas att i agerandets form, genom att exempelvis utföra en våldshandling, framföra föreställningsinnehållet. Ett sådant sätt att framföra budskapet i en föreställning på, kan vi jämföra med exempelvis charadens framförandeform.

Som vi tidigare nämnt är det inte så mycket som skiljer oss från djuren. Den naturvetenskapliga forskningen och biologin lär oss att vi har en fullt utvecklad hörselapparat från ungefär den ålder då fostret Kalle är tre månader gammalt. Det finns t o m de som till följd av detta tror, att hela människan är som ett enda stort öra. Vi visste ju också att Kalle oavsett vart han föddes i världen, begåvades med en talapparat som kunde producera 12 par av binära fonem, av vilka alla språk vi känner till är uppbyggda. Utöver en större hjärnbark, för minnesregistrering, och denna kapacitet att producera tal, av de akustiska intryck han möter, finns inget som skiljer Kalle från andra djur. Den som svävar i tvivelsmål om detta, kan vända sig till medicinen och vapenindustrin, som har gemensamt att idag generera ny kunskap till ökad förståelse av människan, genom plågsamma försök och tester på djur, som i laboratorierna får substituera människan. Genetikerna påstår exempelvis att vi till mer än 90 procent har samma gener som en gris. Vi kan därför säga att vi föds som hundar, tigrar och andra djur och måste utvecklas att bli poeter eller andra symbolanvändande varelser. Det här, för att civilisation och kultur överhuvudtaget ska vara möjlig.

Talapparaten och de akustiska intryckens primära roll lär oss varför psykoterapi och tal kan vara framträdande inslag i en utvecklad mänsklig kultur ledda av varelser med ett självmedvetande. Ingen är väl egentligen okunnig om, att Kalles förmåga att säga Jag om sig själv, i stället för att benämna sig själv som ett Det eller ett objekt d v s med egennamnet Kalle, som alla barn gör före treårsåldern. Ingen är väl egentligen okunnig om att detta hans självmedvetande, inte uppstår förrän i treårsåldern, när Kalle lärt sig att själv använda de ord han hört och den talapparat som inte längre är missväxta gälar som hos en fisk. I treårsåldern kan vi därmed fastslå att vi klivit upp ur djurriket och i normalfallet blivit typiskt mänskliga. Då, när vi inte längre tillåter våra barn att vara som tysta kejsare som ordlöst kan peka på allt de önskar sig. Då när vi börjar kräva av barnet att det ska tala om vad det vill. Då, i treårsåldern, blir barnet ett självständigt psykiskt jag, som kan säga: - Jag vill, jag önskar....!

Denna text är ett redigerat delvis omarbetat utdrag ur monografin "Mannen, kvinnan, våldet och orden". Om du vill arbeta mer med dig själv och dina förutsättningar när det rör ovanstående eller områden som längtan, begär, kärlek, skönhet, blickar, erkännande, bekräftelse, perfektion, frånvaro och saknad, så hör av dig till oss för konsultation och utbildning. Välkommen!

eliazon

JA, jag vill att ni kontaktar mig i anledning av ovanstående. Kontakta mig så snart som möjligt, enligt följande (önskemål om t ex särskild tidpunkt för kontakt kan anges under övrig information):


Namn:


Personnummer:


Adress:


Telefon:

E-mail:

Kontaktorsak och övrig information:


Tack, vi återkommer enl. uppgifter du lämnat så snart vi kan !

 





ELIAZON SVENSKA INDEXSIDA




Barn och Ord  - Teater - Föreställning - Skådespelare - Skådespel



www.eliazon.com
Livsstil - Framgång - Fascination - Perspektiv - Emotion - Kommunikation - Utveckling

 

Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Skådespel - Email

| Eng.Hemsida | Svensk hemsida | Dockkläder | Tidsbeställning | Kontakt |
Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Skådespel Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Manuskript - Skådespel Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Manuskript - Skådespel

Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Manuskript - Skådespel

Skarp kritik mot vård av panikångest

Hennes man hade mått dåligt väldigt länge. Socionomen föreslog andningsövningar, men det hjälpte inte. Månader senare fick han diagnosen panikångest. Nu är hon kritisk till att socionomer får behandla psykiskt sjuka – och att de inte kan ställas till svars.

Hon är starkt kritisk, och ifrågasätter socionomernas behörighet att samtalsbehandla psykiskt sjuka. – Det är ett experiment med patienters hälsa och anhörigas tillvaro. Samtalsbehandlingar ska utföras av psykologutbildad personal som vet vad de gör och vilka konsekvenser det får, mot bakgrund av hur bra min man blev efter vård av läkare och psykolog. –Varför inte anställa psykologer som har utbildning?, undrar hon. Läs hela artikeln

Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Manuskript - Skådespel

Medicin ersätter psykologhjälp

Enligt undersökning refererad i SvD så nekas minst ca 30 000 personer med behov av psykologstöd sådan hjälp årligen - därför att de inte har råd. Antidepressiv medicinering, med de allvarliga biverkningar som FDA (The US Food and Drug Administration)erkänt, är i dag det huvudsakliga alternativet för den fattige som egentligen behöver akut psykologhjälp vid en livskris i Sverige.
Läs hela artikeln i SvD

Föräldraskolan

Genom Föräldraskolan får du tillgång till eftersökta professionella tjänster och fri information om olika roller och förhållningssätt i föräldraskapet.
Föräldraskolan

Psykolog Läkare Medicin

  • Psykologi och psykologer i England UK(British Psychological Society)
  • Wikipedia - Psykolog (Psychologist)
  • Svenska Wikipedia om psykolog
  • Läkare utan gränser
  • Karolinska Ångestprogram för ångestsyndrom
  • Svenska Ångestsyndromsällskapet
  • Psykologer (Psychologists)
  • Sjukvårdsrådgivningen
  • Apoteket
  • Dansk Psykolog Förening
  • Sveriges läkarförbund är läkarnas fackförbund
  • Som en blixt från klar himmel: hjärtklappning, bultande hjärta, ökad hjärtfrekvens m.m
  • Europarådet
  • Läkartidningen
  • Försäkringskassan
  • Stockholms läns landsting
  • Catweb - Länkkatalog
  • Depression.com
  • National Institute of Mental Health (NIMH) - Behandling av depression
  • NordForsk - nordiskt samarbete inom forskning
  • Ångest, stress, välbefinnande och den psykosociala arbetsmiljön
  • Råd av läkare: Ångest - Screening Test
  • Råd av läkare, om läkare och deras arbetssätt
  • Råd av läkare - Licensierade läkare i USA
  • Wikipedia om råd av läkare och doktorer(Physician)
  • webmd.com - Råd av läkare på webben
  • Råd av doktor, läkare, doctor, webmd, physician
  • Medscape.com - råd av läkare
  • Råd av husläkare - familjedoktorer (Family Physicians)
  • Natur Medicin
  • Medical Dictionary om Medicin
  • Råd av doktor om medicin
  • MedicineNet
  • National Library of Medicine
  • Manscentrum om våld och hot
  • Råd av läkare och psykologer i litteratur

  • Sören Kierkegaard - Begreppet ångest
  • Sören Kierkegaard - Antingen-eller: Ett livsfragment, D. 1
  • Sören Kierkegaard - Antingen-eller: Ett livsfragment, D. 2
  • Paul Moxnes - Positiv ångest
  • Helen Kennerley - Hantera din ångest och oro
  • Kerstin Hellström, leg psykolog - När barn och ungdomar mår dåligt
  • Roberto Harari - Introduktion till Lacan's seminarier om ångest
  • Jacques Lacan - 4 fundamentala begrepp i psykoanalysen
  • Jakob Carlander - Starka känslor, affekter och emotioner
  • Sigmund Freud - Sexualiteten
  • Katarina Johansson - Riskbruk och missbruk : alkohol - läkemedel - narkotika
  • Viktor Frankl - Viljan till mening (logoterapi)
  • Viktor Frankl - Livet måste ha mening (logoterapi)
  • Sartre, Jean-Paul - Skiss till en känsloteori
  • Arnetz & Ekman(red) - Stress
  • Otto F. Kernberg - Aggressivitet, Narcissism, och Själv-Destruktivitet
  • Tjus, Broberg & Almqvist - Klinisk barnpsykologi
  • Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Manuskript - Skådespel Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Manuskript - Skådespel
    Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Manuskript - Skådespel
    Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Manuskript - Skådespel
    © 2006 eliazon.com. All Rights Reserved
    Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Manuskript - Skådespel
    Barn och Ord - I begynnelsen är Ordet - Teater - Föreställning - Skådespelare - Manuskript - Skådespel